lördag 21 februari 2009

Arlanda, bilpaj och ofrivillig ätning*stön*


Skulle skjutsa min mans dotter till Arlanda igår, hon skulle flyga till Vilhelmina och hälsa på sin mor. Flyget gick klockan 09.00, jag gick upp 05.45 och tänkte att jag behöver ju inte ha nån soppa med mig eftersom jag är tillbaka vid 10-11.


Satte tjejen på flyget och vände hemåt igen. MEN på motorvägen började batterilampan i bilen att lysa, och servon försvann och tempen gick upp på högsta!

In på en statoilmack förklara problemet och fyllde på vatten å glykol för det va tvärtomt, samt tänkte att jag köper ett nytt batteri men dom hade inget, så dom hänvisade oss till en annan mack, så vi tog oss dit fastän det va svårstyrt hmm.


Min man ringde en vän som kan det mesta och allt om bilar och han hävdade att det måste va fläktremmen, och önskade oss lycka till för han trodde vi skulle va tvungna att ta tåget hem till Gnesta.

På Statoilmacken nr 2 så tyckte dom oxå att fläktremmen borde det nog va, men nån sån hade ju inte dom, så dom hänvisade oss till mekonomen. Skulle köra dit men nu startade inte ens bilen, så fick starthjälp av en vänlig taxichaufför.

Kom till mekonomen och dom hade en sån fläktrem hemma JA tänkte jag för dom hade en verkstad oxå, som inte hade tid för oss såklart! Den vänliga själen på mekonomen ringde flera andra verkstäder som oxå hade häcken full, och till slut ringde min man saabjour som det hette......och dom öppnade 16 och vi kanske skulle få komma in 19.30 om vi hade tur.

Va f*n kallas det jour för???


Han ringde då ytterligare en verkstad som sa att vi va mer än välkomna dit. ÄNTLIGEN

Dom tog in bilen och skulle felsöka den, och vi blev hänvisade till ett rum med tv, kaffe, vatten, godis och frukt, och han sa att det kunde ta tid, men såklart hade inte räknat med annat jag va så himla glad att någon vänlig själ ville ta sig an min sjuka bil!

Så där satt vi och när klockan va 14 då va mitt blodsocker inte va det borde va, jag va skithungrig, snurrig i huvvet, och allmänt sur, så jag frågade en meck om man kunde käka nånstans, vi va lixom fast i ett industriområde men han visade var vi kunde gå, jag va helt enkelt tvungen att inta nån slags föda för att inte svimma.

Vi hamnade på en pizzeria typ och där fanns kebab oxå och kyckling så det senare alternativet lät väl mest lämpligt för mig. Beställde motvilligt en kycklingtallrik med ris:-(

När jag såg den där högen med mat framför mig så börja jag nästan tjuta, jag ville verkligen inte äta, och nu var jag ju tvungen kändes det som. Började pilla i kycklingen och tog några tuggor som smakade skit, fick i mig lite sallad, hoppade över riset!

Blev mätt väldigt fort, och fick ångest väldigt fort oxå. FAN jag skulle äta nästa lördag jag hade ju bestämt det, och sett fram emot det, min plan va spräckt!


Iaf tillbaka till verkstan, där dom höll på med bilen och det var fläktremmen och nåt helt hjul dom va tvugna att byta, men vi skulle iaf kunna ta med oss bilen hem så det kändes ju skönt.

Dom lagade bilen och jag väntade bara på den saftiga kostnaden till följd av detta, men det blev billigt allt kostade 2347:- inklusive jobbet och jag hoppade där inne för jag väntat mig 7-8000 kanske, in i friska bilen och åkte hemåt.

Var hemma vid 18-tiden och sprang ut i köket och fixa en shake, dagens första och bäljade vatten, ringde min konsulent och berättade och förbannade mig själv, men hon sa att försök få i dig dina tre soppor och hinka vatten så blir det bra.


Inga problem för mig, fick i mig två soppor iaf och kollade på Let´s Dance, och började må illa som bara den, kände hur det åkte upp och ner i magen och ville kräkas, och insåg att den tredje soppan skulle jag aldrig få i mig och inte mera vatten heller. Gick å la mig och somnade iaf till slut.


Jag lärde mig något av allt iaf och det är att man ska ALLTID ha en soppa eller en bar med sig i handskfacket!

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej,

Mattias på viktklubbenforum här. Läser din blogg. Kämpa på. Häng inte läpp för du åt där. Du hade ju inget val.

Weronica sa...

Hej Mattias!

Roligt att du följer min blogg:-)
Nä det är inget å hänga läpp åt, nöden har som sagt ingen lag.
Bara kämpa vidare!