När inte tiden eller orken räcker till.....

Det va en stund sen jag var här har jag märkt*s*
Har inte haft det alltför lätt med mitt kurande och vacklat hit å dit, har liksom kommit av mig en del dagar och syndat på tok för mycket, tagit ett nytt tag som varat i max tre dar sen fallit tillbaka.
Sommaren är här och det finns mycket frestelser att falla för och det har jag gjort.
Har iaf varit till min konsulent och inhandlat soppor och vägt mig under den här tiden. Har inte velat skriva så mycket här eftersom jag varit ganska besviken och arg på mig själv och vill inte att nån annan ska bli påverkad av mina dumma misstag och dåliga mående, risken hade nog varit att jag bara skrivit tråkiga saker då jag inte varit så glad på mig själv.

Varje vecka har jag bestämt mig att på måndag då kör jag om, men det har inte riktigt funkat. Jag vill så jättegärna komma tillbaka men det känns som att kraften och motivationen och mitt jävlaranamma har tagit långsemester, och mitt tänk är helt inne på fel spår. Innerst inne så vet jag ju så himla väl, men det har varit jättetufft.
Igår va jag hos min konsulent och när jag klev innanför hennes dörr så sa jag: Jag vägrar och väga mig, men en kartong soppor vill jag ha med mig! När det inte har gått så bra och jag hamnat på plus på vågen så har jag tänkt helt galet och liksom gett upp, och med tanke på förra veckans födointag så tänkte jag att jag inte ens ville se resultatet för jag vill tillbaka till att köra rent. Hursomhelst så satt vi å snacka och skojade lite om att jag skulle få böta för kilona jag gått upp......snacka om att min konsulent har affärssinne och hon skulle bli rik på mig på studs!

Hon föreslog att jag skulle skriva en matdagbok så man har bättre koll på vad man stoppar i sig och när, och var sopporna kommer in nånstans. Bra ide och jag ska följa hennes råd, och jag skulle nog ha svårt att fylla en lista med dumheter som slinker in genom truten och sen visa den för henne, där säger mitt samvete och karaktär stopp, och att inte skriva upp nåt å ljuga för både henne och mig själv kan jag inte bara. Precis innan vi skulle gå så hoppade jag upp på vågen i bara farten utan att hon skulle behöva se vad jag stod på, men för min egen del så ville jag ändå veta när jag väl skulle gå. Den visade 95 kg.
Så nu har jag ju kanske inte så mycket val än att köra 3 ck och massa vatten, om jag inte vill stå där nästa måndag och skämmas.

Jag har hållt på med Cambridge nu i 17 veckor och faktiskt mått jättebra under större delen av mitt kurande, har även tappat en massa kilon som jag verkligen inte på något sätt vill ha tillbaka. Vägen till mitt mål är långt borta från där jag står idag men jag vill dit, verkligen! Alla kan nog fela och göra snedsteg, men att komma tillbaka kan vara svårt för många. Det är inte så "bara" och det är inte så lätt.
För min del blir det nu att ta en dag i taget.....kanske en timme i taget.
Listan ska inte fyllas med onödiga saker, för OM hon ber mig plocka fram den då ska den va korrekt......jag vill inte ha IG i Cambridgekuren det vore synd och skam för min kropp och själ.

Ha en bra dag och ta vara på den på bästaste sätt!